En reseberättelse:
Södertälje-Mariefred-Gnesta

Jag var ledig några dagar och hade bestämt mig för att hitta på något. En cykeltur skulle det vara och jag funderade på att åka till Trosa men vad gör man där? Kanske skulle jag åka till Mariefred istället och kanske bo över på vandrarhem någonstans. Det skulle ligga ett utanför Strängnäs, i Malmby. Bädd 195 kr per natt lät okej. Jag ringde upp och kollade om de hade något i övermorgon. Ett rum kvar fanns det och det skulle kosta 495 kr. Bädd gick bara att få under lågsäsong. Nej så mycket tänkte jag inte betala. Kanske jag kan hinna med vad jag tänkt på en dag? De ställen jag tänkte passera var Taxinge, Mariefred och Skottvång. Jag mätt upp sträckan på ett ungefär och fick den till sju mil. För några år sedan åkte jag Märsta-Uppsala tur och retur och med diverse omvägar blev det tio mil och det var ju inga problem att hinna med. Jag kollade upp öppettider och tidtabeller och letade fram lämpliga kartor.
På onsdagsmorgonen den 25 juni 2008 gick jag upp strax för halv sex och cyklade ner till pendeltågsstationen i Häggvik. 5.52 gick ett tåg till Södertälje (jag måste åka före kl. 6 för att få ta med cykeln). Jag band fast cyklen vid stolpen i vestibulen och satte mig att läsa i Utan spår av Karen Harper. Den hittade jag i pappersinsamlingen när jag slängde tidningar för ett tag sedan. Boken handlar om en kvinna som vaknar mitt i natten och ser att hennes man inte ligger i sängen bredvid som vanligt. När han inte kommit tillbaka på en stund går hon upp för att leta och ringer sedan polisen som efter att ha fått in ett anonymt tips om någon som hoppat från en bro hittar hennes mans kropp under vattnet. Hans fru vägrar tro att han har tagit livet av sig och försöker övertyga polisen om att ett brott är begånget.
Kl. 6.55 ankom tåget Södertälje centrum och jag gick av. I stationshuset får jag tag i en kommunkarta över Södertälje och bestämmer mig för att äta frukost vid Ytterenhörna kyrka. Det är lite besvärligt att hitta i början. På bilvägen får man inte cykla och cykelvägar går ju inte alltid dit man har tänkt sig. Skyltningen är obefintlig och cykelvägar är inte utritade på kartan. Efter att ha passerat under Oxbacksleden tre gånger kommer jag upp till ytan och följer Ängsgatan och Strängnäsleden innan jag viker in på Enhörnaleden. Nu i efterhand ser jag att det hade varit bättre att välja Storgatan och sedan följa vattnet upp mot Lina gård. I höjd med sjön Malmen hittar jag en cykelväg sista biten fram mot Ytterenhörna. Kyrkan syns på långt håll (en fördel med kyrkor) och väl där sätter jag mig i solen på den södra kyrkogårdsmuren och äter ett äpple och några mackor.
Vid kyrkogårdsgrinden ligger ett par stenhällar med ristningar och skålgropar från bronsåldern och intill kyrkporten står en runsten. De älsta delarna av kyrkan är från 1100-talet och 1764 slog blixten ner och förstörde det mesta av trä. 1783 fick man överta altarskåpet från den förfallna Kärnbo gamla kyrka.
Nåväl, nu måste jag vidare. Fortsätter ett par kilometer och tar vänster mot Nykvarn. I Sundsvik hittar jag ett kraftverk från 1915 som fortfarande är i drift. Jag viker av till höger efter Sundörs gård och följer en mindre väg västerut. Här ligger ett nybyggt villaområde utkastat men strax kommer jag ut på landet igen. Det blir grusväg som mestadels är i bra kondition. Över åkrar och ängar. Stannar någon gång för att titta på kartan. Cyklar vidare och blir efter en stund fundersam på om jag åker åt rätt håll. Jag tycker vägen går väl mycket åt söder med tanke på hur solen står men orkar inte stanna och packa upp kartan. Efter ytterligare en stund känns vägen större och mynnar ut på en större asfalterad väg. Det är gamla E3:an mellan Södertälje och Strängnäs. Inser att jag borde ha kollat på kartan en gång till och fortsätter asfaltvägen mot Strängnäs till avtagsvägen mot Taxinge. Hittar årets första blåbär vid vägkanten (nästan mogna men blå). Kommer efter en stund till en skylt med texten Drottningkällan. Den har jag sett tidigare men då har jag åkt bil och med en sådan är det en större operation att ta sig ur och titta på något. Nu cyklar jag den lilla stigen till höger och kommer efter något hundratal meter till en källa med rinnande vatten. Kommer på att jag tog med mig en kåsa och provdricker vattnet. Smaken får godkänt.
Källan ska ha fått sitt namn av att drottning Katarina Jagellonika här hämtade vatten åt sin make, blivande Johan III, som satt fängslad på Gripsholms slott i mitten av 1500-talet. Källan rinner norrut och sådana källor anses ha magiska krafter.
Ut på vägen igen och vidare till Taxinge-Näsby station som ligger inom synhåll. På helgerna går det under sommaren rälsbusstrafik till Läggesta härifrån men idag finns här bara en ensam man på en byggnadsställning målandes fönster. Taxinge-Näsby låg mellan 1895 och 1994 efter järnvägen mellan Södertälje och Eskilstuna. Därefter byggdes en ny järnväg ett stycke söderut. Under 2009 byggs sträckan Läggesta-Taxinge om till smalspår.
Jag fortsätter sedan utför backen ner mot Taxinge slott - "kakslottet". I bottenvåningen finns ett café som dock inte öppnar förrän om en timme. Huvudbyggnaden ritades av Carl Christoffer Gjörwell och uppfördes under 1800-talets första årtionde. En bil anländer och parkerar utanför den vänstra flygeln. Det är nog galleristen som ska öppna för dagen.
Jag vänder på gårdsplanen och åker tillbaka och stannar utanför Taxinge Kyrka. Den byggdes i början av 1700-talet men förföll under 1800-talet och 1861 ritade Adolf W. Edelsvärd en ny kyrka i gotisk stil som stod klar ett par år senare. Delar av murverket är kvar från den tidigare kyrkan. Väggarna är både i tegel och puts som är målat som tegel.

Jag åker vägen söderut igen för att ta mig ner mot Läggesta. Har inte läst kartan tillräckligt noga och får vända tillbaka några hundra meter för att hitta grusvägen mot Hedlanda. En bit är vägen svårcyklad med grovt grus och stenar men sedan blir den bättre igen. Jag kommer ner mot järnvägen igen och stannar till vid Sjöbyggets hållplats. Det är svårt att tänka sig att det här var huvudlinjen mellan Södertälje och Eskilstuna. Här åkte jag snälltåg i början av 1990-talet. Nu ser det ut som ett litet övervuxet industrispår.
Fortsätter framåt och kommer till Hedlandet med sitt lågprisvaruhus. Kikar in och ser att de säljer stora saker som jag ändå inte kan ta på cykeln och annat småkrafs. Dock ligger Strängnäs lokaltidning i ett ställ vid dörren och det är ju alltid roligt att läsa lokala nyheter så en sådan tar jag med mig. Ser en skylt om ett loppis och följer pilen. I en mindre villa hittar jag en pensionerad australiensare som har följt med sin fru hem till Sverige. Går runt lite bland hans tvåkronorsböcker och annat, men det blir inget köp idag. På cykeln igen och vidare. Vid spåret ligger nedkapade kontaktledningsstolpar. Åtminstone en av dem är nitad och av äldre datum. Några upp- och nedförsbackar senare ankommer jag Läggesta och Läggesta Nedre station. Det dröjer inte många sekunder innan jag hör en ångvissla i fjärran och dagens första ångtåg från Mariefred anländer.
Stationhuset byggdes 1895 och har inte genomgått några större förändringar. Museijärnvägen Östra Södermanlands Järnväg använder nu stationshuset sedan statsbanan fått en ny station ett par hundra meter härifrån. Dagens tåg dras av lok nr 5, "Hamra", från 1902 som en gång i tiden gick på Separators industrispår i Tumba.

Jag köper biljett till Mariefred och lastar in cykeln i resgodsvagnen. Här var det inga problem att ta med cykeln på tåget. Den möjligheten finns inte längre på dagens fjärrtåg. Efter en liten stund ankommer vi Marielund där det blir ett längre uppehåll för flagghissning och inväxling av en godsvagn på stickspåret. I det lilla stationshuset finns en utställning om den internering av tre polska u-båtar med besättningar som skedde i viken intill under andra världskriget.
Efter att tågpersonalen med förenade krafter lyckats återställa ställverket och fått semaforen att visa kör fortsätter vi mot Mariefred. Väl där låser konduktören upp resgodsvagnen och jag kan lasta av min cykel. Jag tittar in i det gamla godsmagasinet med utställning och servering och tar sedan en tur genom staden. I det gamla rådhuset hittar jag turistinformationen och passar på att förse mig med kartor över kommunerna i närheten. Dock finns det ingen från Gnesta.
Det börjar bli lunchdags och jag väljer mellan en restaurang på Storgatan som serverar dagens och en pizzeria i kvarteret bakom. Det får bli lunchrestaurangen som serverar pannbiff med löksås och potatis för 65kr. Jag tillfrågas om vad jag vill dricka och föreslås någon läsk, sodavatten eller lättöl. Lättöl låter bäst och han bakom disken tar upp ett glas och öppnar kranen till lättölen. "Blurp". Ner under disken och ut i köket med ölfatet. Strax återkommer han och meddelar att ölen är slut. Han har apelsinjuice också. Okejdå. Fram med en kartong Euroshopper ur kylskåpet och häller upp. Salladsbordet består av pizzasallad, majs och ananas samt alla dessa tre nedblandade i någon vit dressing. Jag sätter mig utomhus och bläddrar i turistbroschyrer samtidigt som jag äter. Efter lunchen åker jag ner till järnvägens stallar och kikar in. I vagnhallen står bland andra den enda tvåaxliga personvagnen som gått på 600mm-banorna: KLJ C 102.
Vagnen är ursprungligen tillverkad 1889 vid Kosta Mekaniska Verkstad men blev av med sin vagnkorg omkring 1930. 1973 byggde man en ny korg som till skillnad från den ursprungliga har dörrar på gavlarna för passage till tillkopplad vagn. Jag fortsätter vidare och tar en till tur i staden runt kyrkan och stannar på Kyrkoplan. Här intill ligger Jugendhuset. Typiskt att det kom en grön bil och ställde sig mitt framför huset!

Huset byggdes 1909 av köpmannen Fritz Lindell. (Det står mer information på mässingsskylten.) I korsningen Storgatan-Munkhagsgatan ligger ett 1700-talshus som har varit handelsgård. Det är nu tömt på hyresgäster inför en kommande renovering. Dags att dokumentera så kanske man kan ta en "efter-bild" någon annan gång.
Det blir inte av att jag åker bort till slottet utan jag styr kosan mot Läggesta. Men vid utfarten ser jag Grafikens Hus inrymt i Gripsholms kungsladugård och trampar upp dit. Där tillverkas, visas och säljs alla typer av grafiska tryck. Inte något som direkt intresserar mig, men jag tittar i några montrar på de fyra olika typerna av grafik: högtryck, djuptryck, litografi och screentryck. Nu ger jag mig ut på vägen igen och efter att ha tittat på Läggesta nuvarande regionaltågsstation fortsätter jag mot Åkers Styckebruk. Strax utanför syns det tydligt att det är den gamla banvallen jag cyklar på; vid Åkers sågverk står några kontaktledningsstolpar kvar.


Strax är jag inne i Åkers Styckebruk. Härifrån utgick ett sidospår till Strängnäs. Nu är det i Strängnäs huvudspåret går och det är i stället hit sidospåret går. Här ligger Åkers AB som tillverkar valsar och använder järnvägen till tunga transporter. Jag tar upp kameran för att ta bild på en gammal lastbil (en Volvo från 60-talet) men det blir en svan som hamnar på minneskortet först.



Inne på bruksområdet finns ett museum som dock inte är öppet idag och ett flertal skyltar att läsa på om bruketes utveckling och historia. De är så många att efter att ha läst ett par stycken bestämmer jag mig för att om jag ska hinna vidare får jag ta skyltarna någon annan gång. Jag tar vägen söderut och viker av mot Göksjön. Efter att ha rundat östra sjöänden kommer jag till Bredsjönäskonsten. Ett stort vattenhjul inbyggt i ett hus. Kraften från hjulet överfördes med hjälp av en stånggång till gruvorna i Bredsjönäs; en sträcka på över en kilometer. Hjulet är i behov av visst underhåll eftersom en av ekrarna i detsamma har lossat och fallit ned. Jag äter några blåbär och fortsätter mot Bredsjönäs. Här är det grusväg med väl stora stenar som jag försöker kryssa mellan. Jag tittar på gruvhål och skrotstenshögar vid Bredsjönäs och cyklar upp till de äldre gruvhålen i närheten: Sjuhålen.

Här är det till skillnad från vid den nya gruvan snårskog, fallna träd och sly. Jag kikar ner i ett av gruvhålen. Det ser ut som om folk har haft hålet som avstjälpningsplats för diverse gamla plåtburkar och annat skrot. På en kulle intill ligger grunden från en gruvstuga. Stugan var när gruvbrytningen här avslutades i så bra skick att den flyttades för att användas som sommarstuga (tror jag det stod, men jag är inte helt säker så du får ta dig dit och läsa på skylten). Jag fortsätter stigen ut till grusvägen, som här är mycket slätare och fortsätter söderut. Vid Älgsjön ligger några travar timmer och vägen är sönderkörd på ytan. Jag passerar en vägkorsning och därefter tar den gamla järnvägsbanken till Skottvång av till vänster. Jag läser på en skylt om ytterligare ett gruvhål. Vidare söderut och efter nästa vägkorsning möter jag en bil - den första sedan före Göksjön. Efter en bit ska jag ta av till vänster för att komma till Skottvång. När jag kommer till en vägkorsning läser jag på kartan igen och kommer fram till att det nog var den förra avtagsvägen jag passerade som gick dit. Jag vänder och möter samma bil en gång till. Nu åker jag på något som kallas Näckrosleden; en 70 mil lång cykelled som går några varv runt i Södermanland. Efter en liten stund ser jag gruvhål igen och är framme i Skottvång. Jag har läst att här ska M. A. Numminen och hans följeslagare Pedro Hietanen spela ikväll kl. 20. Jag hade funderat på om jag skulle stanna och lyssna men när skulle jag komma hem då? Jag hör ljud ifrån restaurangen och går dit. De håller på att ställa in ljudet och jag lyssnar en stund. Det verkar vara platsreservering vid borden i resturangen för på engångsdukarna skriver de namn med tuschpenna. De har problem med att få till ljudet bra. Eventuellt problem med någon "line box" pratar de om. De kommer fram till att M.A. får låta bli att spela banjo när Pedro spelar på synthen.
Jag hade tänkt ta en glass eller något sådant här, men de verkar upptagna med förberedelser så jag åker vidare. Klockan är nu ungefär 18:20. Precis innan jag lämnar området ser jag en kolmila under uppbyggnad. Jag läser att här har det kolats varje år i över 20 år och den 12 juli sker tändningen i år. Kanske man skulle åka hit då.






Nu är det asfalt igen och jag styr kosan ner till Krampan där det ska finnas några skyltar till att läsa på. En berättar om att det i ladan vid skylten monterades bilar av fabrikat Moskwitch. Av materialet i lådorna som bildelarna kom i blev det sommarstugor. Nu siktar jag söderut och kommer efter en brant ner- och uppförsbacke till en stor stenhög vid södra ändan av Övre Marviken. Det visar sig vara en gravhög, 30 meter i diameter och av kullersten. Nu är jag på väg 223 och kommer in i Laxne. Ett mindre samhälle med butik och bussförbindelse med Gnesta och Mariefred. Nu trampar jag på mot Gnesta. Brant uppförsbacke ut från Laxne och sedan bara mindre kupering. Jag passerar gårdar och kyrkor. På raksträckan före Södertuna ligger det fyra överkörda kråkfåglar. Nu börjar det bli lite segt i benen så fort det går uppför. Hur långt kan jag ha åkt egentligen. Jag tycker mig skymta kontktledningsstolpar lång fram till höger när jag passerar öppen mark så nu är det nog inte så långt kvar. Efter ytterligare en kurva ser jag Gensta och in till vänster ligger en kyrka. Det är Frustuna. Ursprungligen från 1100-talet.
Nu är det utför ner mot Gnesta och jag trampar bort till järnvägsstationen. Pendeltåget står inne och det är en knapp kvart till avgång. Här finns det fler skyltar att läsa om stationen och samhället i övrigt. Gnesta är ett stationssamhälle som uppkom när järnvägen byggdes och fick sitt namn efter den gård på vars ägor stationen byggdes. Jag tar en sista bild från tåget precis innan dörrarna stängs.

Efter tågbyte i Södertälje är jag tillbaka i Häggvik kl. 21:07 och cyklar det sista kilometrarna hem. 11 mil blev det. Efter dusch och några mackor var det skönt att gå och lägga sig.

P.S.
Lördagen den 12 juli tog jag tåget till Gnesta och cyklade tillbaka till Skottvång (frukost vid Kattnäs kyrka). Framme kl. 10 och lyssnade på melodikrysset i medhavd radio. Kl. 11 var det tändning av milan av Åkers koncernchef Bengt Nilsson. När elden tagit sig i milans centrum efter en och en halv timme fylldes hålet med vedklabbar och toppen täcktes med granris och kolstybb. Sedan vaktas milan under två veckor, dag som natt, innan veden har omvandlats till kol. (Se även Södermanlands Tidning 14/7-08) Jag åkte tillbaka till Gnesta via Skeppsta och Gåsinge kyrka, hann med ett besök på hembydsgården där det var loppmarknad och fortsatte till Mölnbo för att ta kort på stationen och ta tåget hem igen. Den här gången blev det "bara" sju mil.

Ändrad senast 11/5-09  © Anders Carlheim (länkar uppdaterade 25/9 -19)